Framåt

Fredag! Efter halv åtta är det tomt i huset. Ingen som rusar runt och hojtar efter sina nycklar, limmar vampyrtänder framför badrumsspegeln (jep – halloweenbestyr…) eller trängs i köket.  Bara jag och tystnaden.

Tidningarna ligger i en prydlig hög på köksbordet. Det var visst ingen som hann läsa dem idag. Sätter Husis åt sidan och breder ut Helsinging Sanomat i stället. Doppar skeden i frukostskålen – idag blev det havregrynsgröt med blåbär, jordnötssmör, banan, lönnsirap och chia – och låter gröten smälta i munnen. Bläddrar sakta i tidningen, läser ledarna och reflekterar över Guggenheim, elpriser och bostadssituationen i huvudstadsregionen. Weekendbilagan har restaurang- och filmrekommendationer, så jag drömmer mig bort en stund, känner doften av popcorn, hör sorlet av en halvfull biosal… Skummar sen hastigt igenom Husis också, men den hade inte så mycket att bidra med idag (heller). Eller så är det bara min informationskvot som är fylld för stunden.

Det blir ingen promenad idag, fast det brukar höra till fredagsrutinerna. Det blir en timme träning och stretching inne i värmen istället. Ute singlar några snöflingor ner från himlen, och när jag sätter mig med min första kopp kaffe, nyduschad och varm både inuti och utanpå, kan jag stänga ögonen och bara njuta av känslan av att allt känns bra. Just här, just nu.

Det har varit en höst med mycket upp och ner. Man kanske inte direkt kan kalla det för berg-och-dalbana. Men när man är van vid att ha koll, att åtminstone ha någon sorts uppfattning om hur framtiden utvecklar sig, är känslan av osäkerhet emellanåt lite frustrerande. Som ett sandkorn i skon, ni vet, som inte gör ont men hela tiden påminner om sin närvaro.

Visst är det en massa spännande grejer på gång.  Startup-världen är fortfarande lika fascinerande. Jag får hjälpa företag i startgroparna och får massor med energi av att bidra med något positivt och värdefullt.  Men de ekonomiska verkningarna kommer på myyyycket lång sikt.

Mer än tidigare har jag fått förhandla om helt konkreta projekt.  Det är ju en positiv utveckling i sig. Och missförstå mig inte – jag är otroligt glad och stolt att det verkligen börjar röra på sig. Jag blir till och med spontant kontaktad och tillfrågad ibland. Utmaningen, eller kanske nyckeln till framgång, är att bygga förtroende till potentiella kunder, och det kräver tid och energi.  Är man en otålig person som jag, är det smått påfrestande att det går så långsamt ibland.  Eller kanske är det bara jag som har för höga förväntningar? Kanske lite naivt utgår jag ju ifrån att varje diskussion leder vidare till något konkret, men så är det inte, och det händer att jag blir besviken.  Det behövs många koordinerade steg innan det blir konkret samarbete – affär, avtal och projekt.

En god vän beskrev processen otroligt träffande när hon konstaterade, att försäljning i första hand innebär att röja undan hinder. En sån inställning ställer ju hela processen på huvudet.  Kanske hälsosamt att byta perspektiv ibland?

Jag återkommer ofta till frågan ”Hur definieras framgång?”, inte minst när jag får frågan hur det går med businessen.  Är det pengarna/inkomsten som räknas?  Är det att göra något som man tycker om och trivs med som är den avgörande faktorn?  Är det att lära sig nytt och kunna utnyttja det inom sin egen verksamhet som är viktigt? Är det att skapa värde för någon annan genom det man gör (vare sig man får betalt eller ej)? Är det de många små stegen eller de stora projekten som leder till framgång? Är det något konkret, ett resultat? Eller är framgång egentligen mera frågan om en process? Och vems uppfattning är det egentligen rom räknas – din egen, eller omgivningens? Är framgång ens något att sträva efter?

Upp och ner går det, både med affärerna och med humöret.  Från en hektisk och späckad måndag där jag växlar mellan att möta deadlines och rusa på möten, till en lugn fredag förmiddag med djupare reflektioner över livet och företagandet, om strategi och fokus, om framgångar och kanske också om misslyckanden. När det gäller jobb är det ofta riktningen på karriärstegen som beskrivs: uppåt, neråt eller sidlänges. För mig är det viktigaste, och kanske också betydelsen av det som på engelska beskrivs med ordet ”successful”, just att röra sig framåt, dvs att hela tiden göra något bättre, lära sig, bidra till att skapa mervärde och att hjälpa. Håller du med?

Så i väntan på att kunna betala ut lön och därmed kunna mäta framgången också i pengar, fokuserar jag på riktningen, på mervärdet, på inlärningen; på att trycka undan frustrationen och lyfta fram friheten, att njuta av värmen från min latte, i grådystert höstregn eller solig vinterdag, och att alltid, varje dag, lära mig något nytt och ta åtminstone ett litet steg i rätt riktning.

Ha ett skönt veckoslut – själv firar jag det med denhär tokiga buketten.